Söndagsfunderingar

Finaste Snudda! ❤

Igår hade vi medlemsdag med SSRK, vi tränade inomhus på dagen och avslutade med en fest. Riktigt trevligt, kul att umgås med en massa hundtjejer! 

Träningen med Snudda gick sådär, jag blir så besviken på migsjälv när jag tränar med henne just nu. Jag tycker inte att det är roligt för att jag inte tycker att det går bra. Och min attityd smittar av sig på henne så det blir en ond cirkel.

Var det såhär det skulle kännas att skaffa valp? Ett oskrivet blad som jag redan nu nästan gett upp!? 

Varför har jag så höga krav!?

Och en prestationsångest jag inte ens visste att jag hade!?

Med Tekla har ALLT varit kul och lätt!

Jag förstör ju bara för migsjälv när jag är så negativ i Snuddas träning.

Hon förtjänar verkligen en glad tränare som hjälper henne att lyckas, men när det inte går som jag tänkt ger jag istället upp! Inte speciellt bra för varken hennes eller mitt självförtroende.

Som tur är så är hon ändå en valp, och hon behöver ju inte sådär jättemycket träning ännu. Men som sagt, grunder hade jag velat få till. Hon älskar godis och älskar att göra rätt så jag har verkligen tron att hon blir en trevlig lydnadshund. Och tanken var ju att starta i maj. Men det känns väääldigt avlägset just nu.

Har betalt dyra pengar för en klickerklok kurs jag bara skickat in några filmer till, men jag har ingen lust!

Skärpning!

Så tråkigt att blogga också om sånahär tankar... Fast jag känner att jag behöver få ut allt, trodde inte att mina krav skulle sätta käppar i hjulet för mig...

Men samtidigt tror jag inte att det är så ovanligt att träningslusten är på botten nu  när det är mörkt och kallt dygnet runt?

Jag behöver verkligen hitta glädjen med Snudda. 

Hitta motivationen igen.

Det är hon värd! ❤

Hon är ju verkligen min bebis!